Mycket filosoferande i min lilla hjärna, och jag älskar att tänka, klura och grunna. Men när jag flyttade från huset, till min lägenhet var kvinnan som bodde här, syster till min fars fru. Till saken hör att jag inte har träffat min far på sisådär 20 år. Anledningen till att jag ens fick lägenheten var att hon som jobbade på bostadsbolaget, kände igen min adress på ansökan och hon var i sin tur svägerska till grannen nästgårds [vid huset] märkligt.
Jag har haft tre magra år. Linneas död, Sebastians diabetes och en skilsmässa. Och jag tänker, vad här näst? Efter Linnea har jag lärt mig mycket, och mycket har jag kvar att lära mig såklart. Likaså med skilsmässan, jag tror och hoppas på att jag vidgat min förståelse för andra samt lagt till med en hel massa ödmjukhet gentemot livet och dess öde.
Livet har vänt sitt ansikte mot mig, och det värmer min själ. Jag tar för mig vad livet har att erbjuda och med små steg lyckas jag att hantera min själ med bomull. Jag är värd att älskas, och att älska. Men för att nå sin själs lycka måste man först dö en smula [det är vad jag tror]
Jag går på min framtids stig och vart den för mig, det är det ingen som vet ;) Däremot, på livets snurra så läste jag på Fristad Folkhögskola. Och gissa ni, vart jag ska jobba nu i höst. Precis, som kurator på Fristad Folkhögskola.
Man ska fundera på vad och hur man påverkar andra, men ta inte dig själv på allra störstaste allvar ;)
Dagens tips, lev nu!
Kram och fridens liljor.
