Dagens tankar handlar om medmänsklighet och jag tänker som så, att omtanke är en ren reflex. Det sker per automatik och är [kanske] inte så självklar hos alla. Men jag tänker oxå på att hur svårt jag har att släppa andra, när jag vet att de mår dåligt. Men frågan är, stjälper jag eller hjälper jag?
Hur mycket kan vi förstå hur andra upplever en situation? Jag tänker att min förståelse av vad du menar präglas av vad jag har för erfarenhet och inlevelseförmåga. Att råda bot på ensamheten som jag kan se finns hos så många och vad är skillnaden på dom och de andra? Att vara ensam, självvalt är i stor skillnad till att känna sig ensam. Förnuft och känsla håller inte alltid varandra i hand ...
Jag hoppas innerligt att jag gör nytta med det jag tror är rätt.
Fridens liljor ...
Kloka ord från en klok tjej :-)
SvaraRaderaAnders i Kungälv
Tack Anders, tänkte väl att du skulle smyga omkring här :)
SvaraRaderaKram