Tyngd, bra tyngd.

"Rannsaka mig Gud, och känn mina tankar, pröva mig och känn min oro" [Kung David]

Pröva, undersöka och utforska är ord som dyker upp. Se om det är äkta och på riktigt. Hur vet man det? Oftast vet man inte det förens efteråt.

Men jag kan våga mig på att säga, ju fler prövningar man haft, desto mer känner man tillit till sig själv.

Ibland när livet är tungt tänker jag att fröken W, du har gjort det värsta man kan göra. Och det har jag, det värsta i mitt liv. Andras värsta har en helt annan innebörd än vad mitt värsta är. Ibland tänker jag att man borde få trycka på "reset" och börja om. Trycka på "reset" rensa bort allt oväsentligt, smutsigt, invant, grått och trist. Lämna utrymme för livet, lyckan, glädjen och kärleken. Men kanske borde man göra som en klok man sagt (Tomas Sjödin) gör en diskfragmentering istället. Låter vettigt i mina öron :)

Jag har börjat om, men på det tuffa sättet. Inte genom att trycka på en knapp utan via livet och jag anser att jag har rätt till lycka.

En bra dag, är en dag när man känner närvaro och tyngd i livet. Dessa dagar är dagar då Linnea kommer till mig i mina tankar, och i samma ögonblick även killarna! Sorgen knuffas och bråkar, vill ta plats, vill bygga bo likt skatan med sina grenar, envist. Men jag river lika envist och känner närvaron av min dotter som påminner sin mamma om att vi lever trots allt bara en gång.

Jag minns hur det var att borra in min näsa i hennes mjuka kind, men jag minns oxå hur det var att känna den kalla, kalla kinden mot en mors tårdränkta läppar. Jag minns hur liv blev till död, hur hopp blev till förtvivlan. Hur livet försvann tillsammans med en smärta som inte ens går beskriva.

Men jag har fått livet tillbaka och det beskrivs med ett ord. Härlighet! Härligheten att ta tillvara på den erfarenheten jag fått. Jag tar vara på den och gör nåt bra med det, och det mina kära vänner har inte alltid varit en lätt uppgift.

Toivoisin että taivaassa olisi puhelin,
jotta kuulisin äänesi. Ajattelin sinua tänään, mutta eihän se ole
uutta. Ajattelin sinua eilen ja päivinä ennen eilistä. Ajattelen sinua
hiljaa. Kaikki mitä on jäljellä on kuva raameissa. Sinun muisto säilyy
minussa aina. Olet jumalan turvalisella kämmenellä. Minun sydämmessäni
olet ikuisesti ♥

2011

Nya året startas med en käck liten förkylning som sätter käppar i hjulet för frökens planer. Därefter ett par incidenter till som får en att hytta uppåt med fingret och säga "hörru, en grej till och jag lägger ner, detta kom vi inte överens om"
Jag pratar med Gud, inte grannen över, om nån undrar ;)

Nåväl ... sista timmen av den första dagen av resten av året så får jag ett kopierat urklipp från en bok,

"Vi sliter inte ut våra saker längre, vi tröttnar på dem. Stjärnor föds och falnar ibland under en och samma sommar, stilar kommer och går, men den mänskliga rösten står sig [...] jag undrar om inte detta var hemligheten med Jesu tilltal. Fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. I de orden finns ett avgörande råd till andliga sökare av alla de slag. När någon säger sig ha svaret på ens andliga längtan ska man inte bara lyssna vad de säger. Lika viktigt är det att lyssna efter kärlek i rösten. Fattas den, gör man klokast i att tacka för sig och lyssna vidare". Tomas Sjödin

Det tycker jag var bra sagt och det är precis vad fröken W ska göra. Ta vara på det jag har, förvalta det, nöta ut äktheten och lyssna efter kärlek. Vara rädd om och framförallt, göra de med glädje. Det handlar om att tillföra mer av det som är bra och mindre av det som är dåligt.

Det blir ett bra & annorlunda år, 2011.