Pröva, undersöka och utforska är ord som dyker upp. Se om det är äkta och på riktigt. Hur vet man det? Oftast vet man inte det förens efteråt.
Men jag kan våga mig på att säga, ju fler prövningar man haft, desto mer känner man tillit till sig själv.
Ibland när livet är tungt tänker jag att fröken W, du har gjort det värsta man kan göra. Och det har jag, det värsta i mitt liv. Andras värsta har en helt annan innebörd än vad mitt värsta är. Ibland tänker jag att man borde få trycka på "reset" och börja om. Trycka på "reset" rensa bort allt oväsentligt, smutsigt, invant, grått och trist. Lämna utrymme för livet, lyckan, glädjen och kärleken. Men kanske borde man göra som en klok man sagt (Tomas Sjödin) gör en diskfragmentering istället. Låter vettigt i mina öron :)
Jag har börjat om, men på det tuffa sättet. Inte genom att trycka på en knapp utan via livet och jag anser att jag har rätt till lycka.
En bra dag, är en dag när man känner närvaro och tyngd i livet. Dessa dagar är dagar då Linnea kommer till mig i mina tankar, och i samma ögonblick även killarna! Sorgen knuffas och bråkar, vill ta plats, vill bygga bo likt skatan med sina grenar, envist. Men jag river lika envist och känner närvaron av min dotter som påminner sin mamma om att vi lever trots allt bara en gång.
Jag minns hur det var att borra in min näsa i hennes mjuka kind, men jag minns oxå hur det var att känna den kalla, kalla kinden mot en mors tårdränkta läppar. Jag minns hur liv blev till död, hur hopp blev till förtvivlan. Hur livet försvann tillsammans med en smärta som inte ens går beskriva.
Men jag har fått livet tillbaka och det beskrivs med ett ord. Härlighet! Härligheten att ta tillvara på den erfarenheten jag fått. Jag tar vara på den och gör nåt bra med det, och det mina kära vänner har inte alltid varit en lätt uppgift.
Men jag har fått livet tillbaka och det beskrivs med ett ord. Härlighet! Härligheten att ta tillvara på den erfarenheten jag fått. Jag tar vara på den och gör nåt bra med det, och det mina kära vänner har inte alltid varit en lätt uppgift.
Toivoisin että taivaassa olisi puhelin,
jotta kuulisin äänesi. Ajattelin sinua tänään, mutta eihän se ole
uutta. Ajattelin sinua eilen ja päivinä ennen eilistä. Ajattelen sinua
hiljaa. Kaikki mitä on jäljellä on kuva raameissa. Sinun muisto säilyy
minussa aina. Olet jumalan turvalisella kämmenellä. Minun sydämmessäni
olet ikuisesti ♥
jotta kuulisin äänesi. Ajattelin sinua tänään, mutta eihän se ole
uutta. Ajattelin sinua eilen ja päivinä ennen eilistä. Ajattelen sinua
hiljaa. Kaikki mitä on jäljellä on kuva raameissa. Sinun muisto säilyy
minussa aina. Olet jumalan turvalisella kämmenellä. Minun sydämmessäni
olet ikuisesti ♥
Hej!
SvaraRaderaVilket gripande och rörande inlägg som får mig att beundra dig. Din styrka och ditt mod. Får jag fråga, hur fann du frid och sinnesro i ditt liv? När blev förtvivlan till förtröstan? var det något speciellt som hände att du precis fick ditt liv tillbaka? Och kan känna denna härlighet?
Ha en fin kväll,
kram Caroline