Vad jag vill säga är, Välkommen november!
Det sägs att November är den mörkaste månaden på året, jag tänker använda November till min månad. Då jag ägnar mig åt sånt som är viktigt för mig. Umgås med och beblanda mig med det som ger energi och inte stjäl den, samt fundera på vad det är som gör att man/jag retar mig på vissa saker/personer/händelser och sånt som triggar igång mig.
November är/har varit den mörkaste månaden i mitt liv. Då dog Linnea, en vecka in på November då livet och döden möttes för så många berörda. Sorgen var enorm och mitt i det svarta knäppte jag mina händer och bad om att få lära mig något. Låt inte min dotter fötts och dött förgäves. Låt inte detta bara vara en händelse som går en förbi och lämna mörka spår, utan gör mig till en kärleksfull människa. Det har tagit tid, men här är jag. Och vad är inte bättre än den mörkaste tiden, vända om, göra nytt, göra annorlunda. Lära sig om sig själv och växa!
Jag kan triggas igång när folk talar om för mig att jag är en drömmare. Vilket är en helt omtänksam kommentar, förmodligen. Men för mig, som jag tidigare sagt handlar nuet om en känsla inte enbart tanke. Alltså mina drömmars planer är det som för mig vidare i livet. hade jag inte drömt om vad jag kan bli, vad jag kan göra. Hade jag förmodligen stått still! MEN jag försöker att vända tanken till att se hur modig jag är som trots motstånd törs följa min väg, man kan lyssna till de som bromsar, för de bär säker på en egen rädsla :)
Jag höjer flagg för drömmar =)
Jag kan bli vad jag vill, jag kan få vad jag vill och jag Fröken W är och förblir lycklig och tacksam över vart jag är idag och vart jag ska komma. Man ska våga vara där man är, drömmar för en framåt men ha en realistiskt tanka med sig ...
Livet leder dig, följ ditt hjärta, men se till att det inte är bittert!
Du skriver fantastiskt vackert vännen!
SvaraRaderaMassor av varma höstkramar till dig och dina grabbar
//Tytti
Hej!
SvaraRaderaTack för din fina kommentar på min blogg.
Detta inlägget träffade rakt in i mitt hjärta. Sitter här och tårarna rinner. Det är så fantastiskt. Att våga möta livet och se det för vad det är. Att våga utlämna sig själv och sina känslor. Och möta nuet. Med hela dig.
Fantastiskt! Jag är själv på väg och har böjrat se. FÖrsöker även känna. Det är den svåra biten för mig.
Men jag ser det fina och det ljusa, är tacksam för varje fina dag som kommer, och varje liten stund som ger mig glädje, lycka och energi. Och när det svåra och mörka kommer, får man möta det med. Våga gå in i det och tro att det alltid för något gott med sig ur andra änden.
Vi klarar det, vi ser med andra ögon, både utifrån och in och inifrån och ut.
Det är en gåva,
kram
Hittade hit via Carro's blogg (ovan). Det här är ett ställe i min smak. Du skriver så att jag får smaka på orden. Ska läsa vidare.
SvaraRaderaMå gott.