Vem håller min hand?

Blogginlägg oktober 2009

Jag funderar ibland över detta med att blogga. Vad är det som driver en till att göra det? Samtidigt som jag funderar över, när är det slut?

Det kom över mig att det är som en ventil till saker & ting i ens omgivning som man vill "frottera", samtidigt kan en känsla av ensamhet komma över mig. Speciellt en dag som idag, när det har regnat länge, jag är trött, sentimental & frusen [läs texten med en lätthet dock]

Jag tänker speciellt på hur lite som krävs för att förändra så mycket. Häromnatten [har varit många sömnlösa] tänkte jag på att jag är mamma till en flicka. Jag har underbara gossar, men hur hade det varit att vara mamma till en tjej?! Hur hade vår relation sett ut, i jämförelse till grabbarna?!

Jag tänker oxå på att en mening gör skillnad. Jag lämnar dig, eller jag älskar dig. Lika få ord men med en enorm skillnad ...

I kväll saknar jag min dotter, det kanske ni kan läsa. Känner efter och uppmärksammar att ångest & saknad känns ganska likvärdigt ...

En stor kram till mig & alla andra som behöver.

Vem håller din hand när det behövs?

Det är inte hur man har det, utan hur man tar det

Det är inte hur man har det, utan hur man tar det som är det avgörande.

En sliten mening men en bra sann mening. Men kan även vara svårt att leva efter. Det är inte så lätt att alltid ta en motgång med "gott" mod. Jag tycker dock att det ligger mycket i den meningen. Hur hanterar jag, med och motgångar? Ofta tänker jag, det kunde varit värre. Och till sist har jag övertygat mig själv, om att det faktiskt kunde ha varit värre. Jag tycker även att det underlättar att ha ett mål och jag tänker, sikta på det och du ska se att livet blir "enklare". Le ofta, så ofta det går ...

Jag tror även att det är svårt att se helheten i varför vissa saker sker ... men jag säger som Paulo Coelho skriver, lyssna till världssjälen, och när du verkligen vill något verkar hela universum för att du ska få det =)

Smile, fake it, till you make it!

"En natt hade jag en dröm. Jag drömde att jag
gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen
trädde bilder ur mitt liv fram. Jag såg på varje bild två
par fotspår i sanden; ett par var mina och det
andra paret var Guds.

När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på
fotspåren. Jag upptäckte då att många gånger under mitt
liv fanns endast ett par fotspår. Jag såg också att detta var
under de mest ensamma och svåra stunderna i mitt liv.

Detta bekymrade mig mycket och jag frågade Gud
om detta. "Gud, du sade när jag en gång bestämde mig
för att följa dig, att du skulle gå med mig hela vägen.

Men jag ser att under de svåraste tiderna i mitt liv finns
det bara ett par fotspår... Jag förstår inte varför du
lämnade mig när jag behövde dig som mest."

Gud svarade: "Mitt kära barn. Jag älskar dig och
skulle aldrig lämna dig. Under tider av svårigheter
och prövningar när du bara kan se ett par fotspår,
då bar jag dig.”

Ord kan vara avgörande ...

Du vet väl om att du är värdefull

Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Så lite som kan ändra så mycket, så lite som kan betyda så mycket. Var det någon som missade sommarpratarna i måndags, SVT 1? Ett antal mer kända personer som delade sina erfarenheter med varandra och i det fann närhet. Alla med olika upplevelser men med samma delade "förlopp".

Vad krävdes, jo att man lyssnar på varandra, till varandra ...

Nå jag har en underbar lång historia som säger en del tänkvärt. Om nu inte mina egna ord skulle räcka.

En kvinna ringer till pastorn, fylld av förtvivlan och har bestämt sig för att ta sitt liv. Torgny Wiren, släpper allt och åker till henne. Väl där berättar tar han med henne till psyk, där berättar han [pastorn] en historia för henne som ingav en gnutta ro.

Den börjar såhär ... det skulle bli fest hemma på gården, man hade fixat och donat och lagat mat i flera veckor! Kvällen innan, bar man ner gräddskålen till källaren men man råkade lämna en springa öppen när han drog igen dörren. I skymningen kom en groda skuttandes i gräset, kände den angenäna doften och klev in i källaren, såg dock inte vad det var som doftade, gick närmre, klättrde upp över kanten och PLASK! Tippade över kanten, ner i grädden.

En stund njöt han och lapade i sig utav den goda grädden, svalkande och skönt. Tills sist tröttnade han och skulle ta sig upp men insåg att han blivit tung av all grädde och att kanten var längre upp, och om inte mirakel sker kommer grädden bli hans död.

Han trampade runt, runt ... timme efter timme, blev tyngre och tyngre. Gång på gång höll han på att sjunka och tills sist gick det inte mer.

-Nu går det inte längre, tänkte grodan.

Han släppte taget och till sin förvåning, så sjönk han inte! Han trampad upp på den gulvita ytan och vad som hände egentligen lyckades grodan inte lista ut [men det kan ju vi] hårt vispad grädde blir till smör!

Flickan kände ångest och smärta, höll krampaktigt tag om Torgny och sa, jag orkar inte mer.

-Ge inte upp, sa han stilla. Även om det känns så, så ska du se att varje simtag har betydelse. Om du bara vågar simma ett tag kommer din grädde bli till smör.

Tiden gick och efter ett tag, fick Torgny ett brev från kvinnan han åkt hem till och tackade honom för berättelsen om "grodan". Grädden hon simmat hade blivit till smör.

Vad vill jag säga? Jo att det lilla du själv tycker du gör för andra kan vara avgörande i någon annans liv [på gott och ont] men det bästa är att du kan inge hopp, som är bärande för någon annan ...

Så var snälla, ge din vän en kram idag!

Kram & fridens liljor!

Kommer tomten?

Kan [förhoppningsvis] lämna tentan bakom mig!

Idag, trots att det är strålande sol och blå himmel känner jag längtan efter jul. Härligt med pyssel, pepparkakor, finska julstjärnor, de olika smarriga lådorna [kålrotslåda/morotslåda och min syster som älskar leverlådan] snart är vi där. Umgänge, skratta tills man gråter, äta gott, mumsa på choklad och glögg ... och alla [nästan] är glada!

Meeh, vill vara där. Men jag över på tålamod, och snart så. Bara vänta lite till ...

Och vet nu vad som slår mig? Är det, det gemensamma målet som är avgörande. Alla vill samma sak och därav försöker man uppnå det. Sug på den karamellen :)

Jul för mig, är för mig ett avstamp på året, att närma sig ett avslut, nyåret för att ta emot ett hel nytt år, nämligen 2011 med vita blad. Se hur en text flyter fram, ibland klart och tydligt och ibland flyter texten ut.

Kommer tomten till mig?

Tentaångest

Vetenskapsteori är minst lika rörigt som underbart. Jag tycker att jag förstår
men att förklara det är helt plötsligt inte lika lätt. Analysdelen är ju det bästa!
Såklart vad skulle jag annars tycka ;)

Vrida och vända, tänka och tänka om och tänka nytt. Det är faktiskt för mig ganska
likt samspel överlag, oavsett i tvåsamhet eller i en grupp. En klass elever eller en
arbetsplats. Olika tycken och tankar, vad är rätt och vad är riktigt.

Vad är vetenskap? 

Det handlar om att bestämma sig, ha ett mål och sen sikta in sig på det, helt enkelt =)

Och jag borde vd det här laget vara klar, men "jag ska bara" =)

Vem kan beskriva det bättre hur det känns att skriva tenta ...
"Winnerbäck"
Jag kan ha räknat sekunderna som gick
Mellan ljuset, och åskans dån
Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick
Om du var på väg hit, eller härifrån
Det tysta ekot är av ett slag för sig
Det kommer ensamt, om det är nåt att ha
Vad du än gör ta inga råd från mig
Jag vet, de fungerar inge bra

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra

How can I help?

Strängar, genljud och reflexioner ...

Dagens tankar handlar om medmänsklighet och jag tänker som så, att omtanke är en ren reflex. Det sker per automatik och är [kanske] inte så självklar hos alla. Men jag tänker oxå på att hur svårt jag har att släppa andra, när jag vet att de mår dåligt. Men frågan är, stjälper jag eller hjälper jag?

Hur mycket kan vi förstå hur andra upplever en situation? Jag tänker att min förståelse av vad du menar präglas av vad jag har för erfarenhet och inlevelseförmåga. Att råda bot på ensamheten som jag kan se finns hos så många och vad är skillnaden på dom och de andra? Att vara ensam, självvalt är i stor skillnad till att känna sig ensam. Förnuft och känsla håller inte alltid varandra i hand ...

Jag hoppas innerligt att jag gör nytta med det jag tror är rätt.

Fridens liljor ...

Mammas sorg ...

Ingen förstod vart Du blev av
men fast Din vagga är en grav
tror jag Du fann en öppen dörr
som barnen gör
Till rum med änglar att få se
dom lär Dig leka, ser Dig le
Åh - om jag kunde vara med!
Det är Dig jag älskar

Det är Dig jag älskar!
Och en gång skall tystnad
ge upp för sång
Då skall min tunga
få ny kraft att sjunga
att inte ett enda barn
fick förgäves liv nån gång

Ingen är vackrare än Du
för Du har himmelsk klädnad nu
Du som är mammas sorg och skatt
jag ber i natt
När Du hör vita vingars sus
be att två änglar tar ditt ljus
ner till min mardröms mörka hus
Jag vill alltid älska!