Samvete

Idag blir ordet samvete.

Vad har jag att säga om det? Gå i frid, skulle jag vilja säga då. Enkelt? Nä, det är det faktiskt inte. För vi är så djupt rotade av olika måsten och annat så vårt samvete är nedtyngt. Men jag önskar att få lätta på det lite. Och i min värld handlar det om att vara sann mot sig själv. Det är inte alltid så lätt det heller men att vara sann mot sig själv, och att vara sig själv trogen, är ett mycket bra sätt att hålla det dåliga samvetet borta!

Med det menar jag att vara ärlig med det man känner och vara ärlig i sina uttryck, då kan man gå i frid. Lär dig nåt när samvetet har talat, gör om, gör nytt och skämtsamt sett, gör rätt!

Jag tänker mig att vårt samvete är en av våra vägvisare, som leder oss på den väg vi ska vandra. Och jag tänker mig att man får rensa bort måsten, och borden och vara sann och ärlig. Kanske tänker jag på julen tex. Hur lätt är det inte att det blir betungande? Men om man "lyfter upp" måstenas varande så bleknar dom i ljuset av ärlighet.

Med lättare packning är det enklare att resa, och alla förändras även du.

Jag önskar dig en lättare och enklare resa! Min egoresa började & slutade med sorgen över och om min dotter.

Awesome!

Dagens sanning är den, att jag har dom allra bästa vännerna man kan ha. Och jag har även fått två nya småsystrar under veckan som gått, det är väldigt fint.

Och vad skulle jag vara utan mina vänner? Är ensam stark? Jag säger nej på det. Jag är halv utan vetskapen om att de finns där, när som helst jag kallar. Eller när de kallar på mig, då finns jag.

Men livet tar sina egna vägar och ibland kommer man ifrån varandra, men med riktig vänskap finner man varandra igen. Och då vet man att det är kärlek. Jag har gjort mina blunders i livet. Men hittat det lilla ordet förlåt, och trots att man öppnat dörren och inget längre är sig likt så finns dom där som man behöver. Andra har varit till för "att träna på". För det är ju inte så att man hittar tillbaka av sig självt, utan hemligheten är vilja. För att man saknar varandra, behöver varandra. Inte för att man "måste" ...

Jag fick frågan en gång om jag lever för andra. Tro mig när jag säger det, jag funderar mycket på olika påståenden som sägs om mig och till mig. Och därefter bildar jag min egen uppfattning, och ja jag kan nog tyckas leva för andra. Men mitt liv består av växelvis påverkan. Vem som lever för vem och när. Alltså, nog lever jag för att andra ska ha det bra, vilket i sin tur gör så att jag mår bra.

Ge och du ska få.

Fridens liljor. Idag är det en dag i andlighetens tecken. Att vara själsligt naken inför, ja vem vet? Den som lever lär få se. När man öppnat dörren är inget sig längre likt. Men tro på, att allt ordnar sig! Hur det än är ... det blir bra, livet för oss dit vi ska, livets pussel.

Blir det alltid som man tänkt sig?

Du vet väl om att du är värdefull, att du är är viktig här och nu.
Att du älskad för din egen skull för ingen annan är som du?

När livet gör som det vill är det jobbigt att inte få vara med att styra. När kontrollen inte längre är min. Och blir det verkligen alltid som man tänkt sig? Men vad gör man under tiden, tills man vet?

Min strategi är att samla fakta. Sortera och till sist kan jag göra något åt det och isf hur?

Det svåraste att hantera är när det finns känslor med i bilden. Det krävs mycket mer arbete, av mig själv, av dig, när ångest, rädsla eller sorg finns och lurar runt knuten.

Men med facit på hand, så vet jag att det går! Det blir bara lite svårare att "lita på livet" igen ... men är man medveten om vad, hur och varför det som skett, skett är det mycket enklare att våga hoppa!

Så känn dig fri att våga, sjung med i sången "Jump, Van Halen" och känn ditt värde!

Med fridens liljor, jag far till Lidköping :)

Sikta högt ...

Vad ska vi säga idag? Struktur känns som ett bra ord i mitt livs sammanhang. Någon mer än jag som älskar struktur? Struktur skapar ordning på kaos. Man kan även se det som ett sätt att hitta ett sammanhang bilda ett mönster. Älskar att mönster. Och jag lovar dig, letar man och lyssnar man så finns dom där. Och räds inte att be om hjälp och räds inte att ge det tid. Tålamod och tilltro om att livet för dig dit du ska, ger dig mod att våga leva.

Älskar att analysera men man får inte glömma att leva livet. Njuta av det och finna ett lugn som gör att man lever det. Struktur och ordning, kan även vara ett sätt att skydda sig själv från att våga leva livet men lyssna till ditt hjärta, inte magkänslan, utan hjärtat det leder dig. Och att inte förringa, umgås med dom som ger dig värme, inte med dom som själv din energi. Det är inget evighetsbeslut, utan ett aktivt beslut som gör att du kan få växa.

Ostrukturerat eller inte sikta högt. Du kan vad du vill, du kan bli vad du vill. Men dina böner och önskningar kan komma visa sig i andra skepnader än det du just bad om. Men roten till det onda är att du måste bestämma dig. Sen därefter sortera upp och gallra bort. Kan även behövas att låta någon hjälpa dig tills den tunna isen tjocknat och du kan stå på egna ben. Då är det bara att välkomna livet.

Till er som behöver, med all kärlek får du dagens musiktips, Gabriellas sång ...

Begär ...

Varför klingar ordet "begär" negativt? I min värld försöker jag tänka om, och tänka nytt och se det som en drivkraft.

Först [för mig] klingar ordet negativt, för oftast när jag upplever begär så är det inte direkt hälsosamt eller nyttigt, kanske inte ens helt etiskt rätt. Ja ni vet, choklad, en god öl o.s.v inte trånar jag efter ett gott äpple [i första hand] och då känns begär lite syndigt. Men numera ser jag det som en drivkraft och kombinerar det med livets sötma, för att knyta ihop säcken med ordet lagom.
Alltså lagom med det goda, får mig att associera till att låta vågskålen väga jämt, så att man inte övergår i frosseri :)

Alltså, känn ett begär ha det som en drivkraft, överväg med förnuftets hjälp så att konsekvenserna blir så bra som möjligt. Och nu, finns det säkert någon som känner sig träffad om mina diskussioner kring begär. Härligt om så vore, diskussioner, på rätt sätt är alltid utvecklande.

Och jo, det så sant. Jag ska börja spela piano!
Jag tror att man KAN lära gamla hundar att sitta, ingenting är omöjligt ...

Från Finlandsfärjan ...

Jag har bestämt mig ...

Energi[tjuvar]

Vi är omgivna av energi, sådant som ger och sådant som tar. Jag vill vara en som ger energi. Vill hjälpa andra att hitta sin inspirationskälla, och jag tror gärna att jag är en sådan [oftast] sen finns det dom som tar ens energi och det är den energitjuven som man ska lära sig att hantera.

Och frågan jag ställer mig idag är, vem har makten om energin? Vem är huvudrollsinnehavare i just ditt [film] liv ?

I mitt liv [film] är det jag som styr, men livet är ett växelspel om man vill leva det tillsammans med andra. Periodvis kan man känna hur någon stjäl ens energi. All den glädje, kraft och styrka man alldeles nyss besatt, är bestulen och snopet står man själv kvar. Kraftlös, eller värsta fall förbannad.

Mönster och åter mönster. Vävda från barnsben, påklistrade av andra, upplockade på vägen och när man når insikt, raseras allt och vi bygger nytt. Nya färger och vi välkomnar nya mönster :)

Den längsta resan är inåt [Dag Hammarskjöld]

Öppna din dörr, och förändring vill ske!

Idag tänker jag paradoxer. Med det vill jag säga, att många av de ord, innehåll i de meningar vi använder oss av, blir varandras paradoxer. Att man handlar på ett sätt som är motsägelsefullt gentemot det man vill uppnå/har uppnått. Det blev inte klarare för dig, men i min hjärna är det solklart, så låt mig försöka förklara.

Att öppna en dörr, innebär att den ej går att stänga igen. Man gläntar, tittar ut, eller för den delen in och får en titt av något annat och det du sett, hört eller känt går numer ej att ”ta bort”. Utveckling står i ropet idag, att utveckla sin personliga identitet. Det är inte så lätt som det låter utan det krävs mod att våga vara sig själv, lyssna till sitt hjärta eller till sin magkänsla. Allas vår vägledning känns på olika ställen. Att våga hoppa, trots att man är rädd, är paradoxalt, att våga vara stark. Att våga lita på ovissheten, ger en säkerhet.

Jag tycker man ska vara stolt över sig själv när man vågar lyssna på sin inre röst. Ställer du dig själv frågan i tanken, är detta rätt? Vill jag detta? Eller hur ska jag göra? Vilket val ska jag ta, o.s.v så har du gläntat på din dörr och därmed har du även öppnat upp för nya möjligheter. Att våga gå på den tunna isen, att be om hjälp till att nysta upp det som är tilltrasslat, det är att utveckla sig själv.

”När träden avlövas ser man längre från vårt kök” Tomas Sjödin (1996)

Hopp

Vem/vad betyder nåt i ditt liv?

På föreläsningar gällande mentalträning är det brukligt att få frågan, vem är viktigast i ditt liv?! Och de flesta svarar, barn, partner, hund o.s.v och nånstans har man glömt den viktigaste personen, sig själv!

För om du inte själv fungerar kan du heller inte ta hand om andra och nånstans gäller det att hitta en balans. Och det kan vara svårt, frågan är vem mår bäst, den som tänker eller den som passerar livet utan att reflektera?! [luring]

Man kommer till en passage i livet när man ifrågasätter vilka i ens närhet är viktiga för en?

- Vem som betyder något ...
- Vem som har betytt något ...
- Vem som aldrig gjorde det ...
- Vem som alltid kommer att göra det ...

Själv har jag gjort den resan många gånger. Hårdast sållade jag när min dotter dog. Jag var ett stort blödande sår, och det var då mina vänner bar mig. Hårt är det att ta bort dom som man trodde var ens vänner. Nästa prövning var att lära sig att leva med en tonåring som drabbades av diabetes, året efter Linneas begravning. Men det gick det med ... sen kom den tredje smällen och skilsmässan var ett faktum.

Och numer är jag tillbaka på ruta ett. Inget hus, ingen trädgård, ingen man, ingen ekonomisk stabilitet MEN ett fantastiskt liv. Jag har fått en andra chans till att göra om, och göra rätt. Jag har en underbar lägenhet där det känns som hemma. Jag har härliga relationer till min omgivning som ger energi och inte tar. Jag kan prata om livets mening VARJE dag, och ja, jag älskar mina barn och e mår bra ...

Så jag tror att jag är redo att öppna dörren för ny luft i mitt liv, jag tömmer ryggsäcken och går vidare, små steg. Jag bygger tillit och tilltro till det nya som finns utanför min närmsta sfär.

Hur värdesätter du ditt liv?!

Våga leva

Att känna livsglädje är ett sätt att känna sig engagerad över att leva ... När vi är glada och upprymda klarar vi även av de (jobbiga) påfrestningar som vi stöter på betydligt bättre sätt än när vi är deppiga. Men vi har alla olika sätt att tackla världen på. Inget är rätt eller fel, vissa sätt är bara mindre bra, eller mer bättre ;) Men även om livet är fantastiskt så handlar det endast om min egna upplevelse. Om jag gillar mitt liv, om jag gillar mig själv, så spelar det ingen roll om hur andras liv är eller ter sig. Man nedslås inte, man finner inspiration =) Så lev DITT liv ... inte nån annans!

Hittade en kul grej i ett väntrum ... en tankeställare om hur det kan vara!

" När en människa, som i sin fysiska varelse alltid är vänd utåt i tron att lyckan finns utanför henne, till sist vänder sig inåt och upptäcker att dess källa finns inom henne är detta en av tillvarons djupaste insikter" Sören Kierkegaard

Sjukhus ...

Mina sista minnen av sjukhus är in med liv, och ut med ingenting. Förutom ett tomt skal och förvirring. Nånting är bättre än ingenting, för ingenting är svårare att hantera. Vilket egentligen innebär att man måste lära sig att hantera "ingentinget". Bara att lära sig att hantera. Det ironiska i det hela är, att det enkla är det svåra och det svåra är [för mig] det enkla. Hängde ni med på den?!

Nåväl ... hjärnan är kollad och känslan av att kliva in där, lägga sig på britsen, få en nål i armen är helt ok tills man kopplar på känslorna och paniken kommer. Man vill [känner] egentligen för att gråta, pulsen ökar men så säger man till sig själv, kom igen, du är en stor flicka nu, inte grina. Men jag ska erkänna, jag är rädd! Inte rädd för livet men för att missa att leva det! Och jag måste släppa taget ...

Kram!