Längtan

Gah!

Idag, ikväll står det längtan på schemat. Ibland kommer det över en att viljan att vara någon annanstans tidsmässigt än just här och nu. Trots att jag gillar nuet :)

Vi har idag spenderat en heldag på IKEA. En hel del shoppat och det är nu man önskar att man slapp att skruva ihop det själv. Det är skönt att "lämna över" arbetet, men nu är det gjort, och fint blev det ...

• Så vad längtar Fröken W efter?
• En färdig C-uppsats
• En färdig utbildning
• Ett bra jobb
• Ett par härliga givande föreläsningar

Men, men ... det jag mest längtar efter är mitt hus.

Mitt hus med en öppen spis, trägolv med trasmattor, stora fönster med en fantastisk utsikt, ett badkar med lejontassar och kristallkrona i taket, en öppen dörr där det doftar nybakat för den som vill komma in för en värmande fika och ett varmt samtal, ljust, gammalt och nött, blandat med nytt ... så om ni ser ett sådant hus där det står mitt namn. Just let me know!

Kan ni se det?
Det kan jag =)

Tacksamhet ...

Att känna sig tacksam är en förmåga som vi alla är värda att få känna. Och jag tror att det är först med facit i hand känslan inträffar då man kan känna sig verkligt tacksam. Att se helheten i sin situation och inse att vi har bara ett liv och för mig handlar det om att leva det.

Det pratas mycket om nuet. Att man ska leva i nuet. Vilket är viktigt och det finns flera förklaringar till hur man gör men för mig, handlar det om att vara i känslan. Jag kan drömma om det som komma ska, jag minnas det som varit men stannar upp i min känsla och då är jag i nuet!

Själv har jag mål och ramar med mitt liv, vilket inte är hugget i sten, men att veta vad man vill med livet och samtidigt vara öppen för livets möjligheter gör det komplett.

Med andra ord, våga vinn ... känn efter och gör det dig gott, är det gott. Säg "jes" till livet! hurray =)

Ofta återkommer jag till den största smärtan jag upplevt, den slutgiltiga smärtan av att sänka ner min dotter i ett svart hål. Omgiven av nära och kära, med den största våndan man kan ha, att vara själsligt naken och bestämma sig, "inte ett enda barn får förgäves liv nån gång" jag svor vid Linneas grav att hennes liv, ska förändra mitt liv hon ska inte ha dött förgäves, vilket numer även är mitt "jes" ... you go girl. Och jag säger som de flesta som står på andra sidan, kan jag, kan du ...

Vad jag vill säga är, låt inte dina rädslor stå vägen för din egen vinning, För vi står sida vid sida med döden. Och den behöver inte vara fysisk men att inte sträva efter sin dröm, det är oxå att dö en smula ...

Bortom allt jag drömt
finns Du nånstans gömd
Aldrig blir Du glömd
Inte ett enda barn
fick förgäves liv nån gång

Det är Dig jag älskar
Det är Dig jag älskar
Och en gång skall tårar
få ge upp för sång
Då skall min tunga
få ny kraft att sjunga
att inte ett enda barn får förgäves
liv nån gång



Liv!

Samvete

Idag blir ordet samvete.

Vad har jag att säga om det? Gå i frid, skulle jag vilja säga då. Enkelt? Nä, det är det faktiskt inte. För vi är så djupt rotade av olika måsten och annat så vårt samvete är nedtyngt. Men jag önskar att få lätta på det lite. Och i min värld handlar det om att vara sann mot sig själv. Det är inte alltid så lätt det heller men att vara sann mot sig själv, och att vara sig själv trogen, är ett mycket bra sätt att hålla det dåliga samvetet borta!

Med det menar jag att vara ärlig med det man känner och vara ärlig i sina uttryck, då kan man gå i frid. Lär dig nåt när samvetet har talat, gör om, gör nytt och skämtsamt sett, gör rätt!

Jag tänker mig att vårt samvete är en av våra vägvisare, som leder oss på den väg vi ska vandra. Och jag tänker mig att man får rensa bort måsten, och borden och vara sann och ärlig. Kanske tänker jag på julen tex. Hur lätt är det inte att det blir betungande? Men om man "lyfter upp" måstenas varande så bleknar dom i ljuset av ärlighet.

Med lättare packning är det enklare att resa, och alla förändras även du.

Jag önskar dig en lättare och enklare resa! Min egoresa började & slutade med sorgen över och om min dotter.

Awesome!

Dagens sanning är den, att jag har dom allra bästa vännerna man kan ha. Och jag har även fått två nya småsystrar under veckan som gått, det är väldigt fint.

Och vad skulle jag vara utan mina vänner? Är ensam stark? Jag säger nej på det. Jag är halv utan vetskapen om att de finns där, när som helst jag kallar. Eller när de kallar på mig, då finns jag.

Men livet tar sina egna vägar och ibland kommer man ifrån varandra, men med riktig vänskap finner man varandra igen. Och då vet man att det är kärlek. Jag har gjort mina blunders i livet. Men hittat det lilla ordet förlåt, och trots att man öppnat dörren och inget längre är sig likt så finns dom där som man behöver. Andra har varit till för "att träna på". För det är ju inte så att man hittar tillbaka av sig självt, utan hemligheten är vilja. För att man saknar varandra, behöver varandra. Inte för att man "måste" ...

Jag fick frågan en gång om jag lever för andra. Tro mig när jag säger det, jag funderar mycket på olika påståenden som sägs om mig och till mig. Och därefter bildar jag min egen uppfattning, och ja jag kan nog tyckas leva för andra. Men mitt liv består av växelvis påverkan. Vem som lever för vem och när. Alltså, nog lever jag för att andra ska ha det bra, vilket i sin tur gör så att jag mår bra.

Ge och du ska få.

Fridens liljor. Idag är det en dag i andlighetens tecken. Att vara själsligt naken inför, ja vem vet? Den som lever lär få se. När man öppnat dörren är inget sig längre likt. Men tro på, att allt ordnar sig! Hur det än är ... det blir bra, livet för oss dit vi ska, livets pussel.

Blir det alltid som man tänkt sig?

Du vet väl om att du är värdefull, att du är är viktig här och nu.
Att du älskad för din egen skull för ingen annan är som du?

När livet gör som det vill är det jobbigt att inte få vara med att styra. När kontrollen inte längre är min. Och blir det verkligen alltid som man tänkt sig? Men vad gör man under tiden, tills man vet?

Min strategi är att samla fakta. Sortera och till sist kan jag göra något åt det och isf hur?

Det svåraste att hantera är när det finns känslor med i bilden. Det krävs mycket mer arbete, av mig själv, av dig, när ångest, rädsla eller sorg finns och lurar runt knuten.

Men med facit på hand, så vet jag att det går! Det blir bara lite svårare att "lita på livet" igen ... men är man medveten om vad, hur och varför det som skett, skett är det mycket enklare att våga hoppa!

Så känn dig fri att våga, sjung med i sången "Jump, Van Halen" och känn ditt värde!

Med fridens liljor, jag far till Lidköping :)

Nya möjligheter

En ny dag att göra vad man vill med!
Hur har du tänkt att använda din måndag till?

Själv, gör jag en nystart. Jag tror ju att livet går i skov och att vi får möjligheter att utvärdera oss själva i varje motgång. En möjlighet till att tänka, ett, mår jag bra av det här och om inte, två vad kan jag göra annorlunda?

Jag säger det igen, för det tål att upprepas. Du kan bli vad du vill. Se till att du står stadigt med benen, djupt rotade i backen och sikta uppåt. Sträva efter att nå det som är viktigt i ditt liv, och man vet oftast vad det är man ska göra. Man tänker i tanken "den chokladbiten ska jag inte äta" och trots att man tänkt tanke så har man ändå gjort det!

Ser du likheterna med livet?

Man vet att man inte borde, men av olika anledningar gör man det ändå. Men idag, är det möjligheter att göra annorlunda! Det är du själv som avgör hur du vill leva ditt liv, du som styr. Så ta över rodret och styr din båt i hamn. Ingen annan bestämmer vad du ska göra eller hur du ska reagera eller agera, det är du själv. Man kan tyckas skylla på omständigheter, vilka givetvis påverkar dig och dina beslut. Därför är mentalträning så finurligt eftersom man tränar på att hantera de situationer som kan uppstå.

Och den enda som hejdar ens framgång, vare sig det är i relationer, eller i jobb, något man vill uppnå, är du själv, är jag själv. Så utmana dig själv idag och gör nåt du velat göra men inte vågat. Mitt "hopp" är att våga, glöm rädslor för jag Fröken W ska lita på att livet för mig dit jag ska.

Er önskar jag, som vanligt inre frid!

Sikta högt ...

Vad ska vi säga idag? Struktur känns som ett bra ord i mitt livs sammanhang. Någon mer än jag som älskar struktur? Struktur skapar ordning på kaos. Man kan även se det som ett sätt att hitta ett sammanhang bilda ett mönster. Älskar att mönster. Och jag lovar dig, letar man och lyssnar man så finns dom där. Och räds inte att be om hjälp och räds inte att ge det tid. Tålamod och tilltro om att livet för dig dit du ska, ger dig mod att våga leva.

Älskar att analysera men man får inte glömma att leva livet. Njuta av det och finna ett lugn som gör att man lever det. Struktur och ordning, kan även vara ett sätt att skydda sig själv från att våga leva livet men lyssna till ditt hjärta, inte magkänslan, utan hjärtat det leder dig. Och att inte förringa, umgås med dom som ger dig värme, inte med dom som själv din energi. Det är inget evighetsbeslut, utan ett aktivt beslut som gör att du kan få växa.

Ostrukturerat eller inte sikta högt. Du kan vad du vill, du kan bli vad du vill. Men dina böner och önskningar kan komma visa sig i andra skepnader än det du just bad om. Men roten till det onda är att du måste bestämma dig. Sen därefter sortera upp och gallra bort. Kan även behövas att låta någon hjälpa dig tills den tunna isen tjocknat och du kan stå på egna ben. Då är det bara att välkomna livet.

Till er som behöver, med all kärlek får du dagens musiktips, Gabriellas sång ...

Jul jul strålande jul ...

Som jag längtar.

Jul ... ett härligt ord som innehåller så mycket förväntan. Och paradoxalt är det den man ska passa sig för, sin förväntan!

Man ska göra det förutsättningslöst, men med glädje så minskar chanserna för att min/din förväntan ska grusa det som komma skall. Tillsammans ska man skapa förväntan då blir den som bäst!

Vad gör du i jul?

Jag har en mycket kär vän som sa till mig att det hjärtat är fullt av talar munnen. Och ja, det är sant men det är i en mening av att finna struktur och att känna efter om isen håller. Man provar och när du gör det i ditt liv, glöm inte att tala om för dig själv, att va bra jag är! Det funkar, eller om det inte funkar så säg, vad bra jag är, jag såg att det inte funkar. Så jag gör om och gör nytt.

Inte så enkelt som det låter, men det går.

Jul var det ja ... vad gör jag i jul? Helt öppen för förslag. Har bara mina stora barn hemma och de ska få skinka och julmat, om de vill. Även här är det viktigt att jag som mamma släpper taget och inte blir ledsen när jag sitter ensam [förmodligen eftersom grabbarna vill sova länge] med min julskinka. Så jag gör om, och gör nytt :)

Just nu lutar det åt att spendera delar av julen tillsammans med Jönköping stads behövande. Jag och min själsfrände i på Haga, ska sjunga julsånger och sprida glädje, mat och kärlek till de som behöver.

Min famn räcker till många :)

Kram och jag lyssnar till mina barndomsjul ... leta upp den på spotify och lyssna "Heinillä härkien kaukalon" jag sjöng solo i varje lussetåg =)

Livet sträcker sig längre än vi kan se.
Kram och fridens liljor!

Erfarenheter

Pratade med en vän idag om tid. Och att allt "beror på" jag gillar innehållet i "det beror på" Det är väldigt lätt att rycka ett "problem" ut sitt sammanhang. Men allas verklighet har sin egen definition och det hela handlar om att se helheten. Med andra ord, delarna skapar en helhet och det är i det hela man kan utkristallisera "detet" ...

Vad är tid?

För mig är tid något vi har för att göra något mer begripligt, skapa struktur.

Men det är samma sak där. Vad är tid för dig? För en gravid en evig tid av väntan. Den har sorg, en sorgens tid. Den som är kär en tid av längtan Den som är olyckligt kär, en tid av smärta. För den som väntar på ett besked är tiden lång, och för den som ska ta avsked är tiden alldeles för kort. Som sagt, det beror på :)

Lång tid, kort tid.

Tiden som delar av före eller efter.

Dåtid, nutid och framtid men en sak är säker, allt bleknar med tiden
(om man inte underhåller det)

Så var rädda om varandra, vi har dock bara en tid. Så lev väl!

Vänner, medmänniska eller tro.

Sjätte oktober 2009.

Nu har det hänt, det som inte fick hända ... jag har tappat hoppet & orken för tillfället. Förtvivlan blandar sig med hopp & längtan av ro och kärlek. Livet känns tungt & orättvist, långt borta i horisonten ser jag ljuset gry, långt bort och djupt inom mig finns en glöd. Jag blåser förtvivlat på den lilla gnistan som kallas liv!

Sjätte oktober 2010
Hopp, liv! Vad är utvecklande i ditt liv? Kan du se de framsteg du gör? Det är inte alltid så lätt! Därför kan det vara bra när man har vänner runt omkring sig som kan göra sig påminda. Som kan upplysa en och säga "se, det här kan jag se att du gör annorlunda". Att hjälpa andra, att finnas till, att vara medmänniska. Det är att se någon annan, och det är av vikt att känna sig sedd. När strukturen visar sig, kan man finna tro och beslutsamhet.

Sorgens tema. Ur kaos föds ordning. Och när du mår som sämst, när du inte kan se klart. Ta hjälp av den som kan hjälpa dig att bringa ordning. Det är i talade ordet man kan finna en lösning. Alla hanterar kris olika. Men att låta det ta tid, ta inga beslut i en turbulent tid, det är först när man själv vet att detta är vad jag vill, som man ska följa sitt beslut, man tror på sitt beslut och man kan även finna beslutsamhet.

Andra gör tvärtom, beslutar sig och i det finner man tro. Men hur som haver, en dialog för att finna rätt väg, tycker jag, är bra. Man behöver inte alltid använda sig utav det talade ordet. Det finns andra sätt att finna ordning. Men med mitt yrkesval, med mitt kall i livet, finns jag till för att bringa ordning i kaos.

Vem håller min hand?

Blogginlägg oktober 2009

Jag funderar ibland över detta med att blogga. Vad är det som driver en till att göra det? Samtidigt som jag funderar över, när är det slut?

Det kom över mig att det är som en ventil till saker & ting i ens omgivning som man vill "frottera", samtidigt kan en känsla av ensamhet komma över mig. Speciellt en dag som idag, när det har regnat länge, jag är trött, sentimental & frusen [läs texten med en lätthet dock]

Jag tänker speciellt på hur lite som krävs för att förändra så mycket. Häromnatten [har varit många sömnlösa] tänkte jag på att jag är mamma till en flicka. Jag har underbara gossar, men hur hade det varit att vara mamma till en tjej?! Hur hade vår relation sett ut, i jämförelse till grabbarna?!

Jag tänker oxå på att en mening gör skillnad. Jag lämnar dig, eller jag älskar dig. Lika få ord men med en enorm skillnad ...

I kväll saknar jag min dotter, det kanske ni kan läsa. Känner efter och uppmärksammar att ångest & saknad känns ganska likvärdigt ...

En stor kram till mig & alla andra som behöver.

Vem håller din hand när det behövs?